besökte trosa idag och upptäckte till min förskräckelse mitt barndomshem som mina föräldrar lämnade i april på en skabbig lapp på en anslagstavla, mitt hjärta brast. jag ska förklara situationen lite snabbt, min släkt har som många andra släkter arrenderat gårdar i generationer på en ö utanför stockholm, för några år sedan tog markägarens ena son över, en riktig idiot, han var den första som jag hörde ordet hora av, jag gick i ettan och han itrean. han har sagt upp alla arrendatorer vilket har varit fruktansvärt jobbigt för alla inblandade, min far har nu flyttat sin verksamhet till ett annat ställe...men till problemet, igår besökte jag huset, pappa och jag städade ur hans gamla verkstad, jag gick upp till huset, ett spökslott, tomt stort vitt och övergivet jag bröt ihop, ingen hade ens brytt sig om att klippa gräsmattorna, så idag nästa bakslag jo lappen på anslagstavlan, det kändes som någon vred om ett trubbigt svärd i mitt hjärta, våra minnens hus mitt och mina tre syskons barndomshem, mina fyra kusisners sommar och alla andra lovs minnen, min pappa och min fasters barndomshem, där vi är döpta har haft bergravingsfika när morfar dog, firat åtskilliga födelsedagar stora som små, midsommaraftonar, pulkabackarna på vintern, tonårsfyllor och alla andra bra och dåliga minnen, en del av mig som mina egna framtida barn aldrig kommer att känna mer än huset där mamma bodde....jag känner mig våldtagen, men kanske är det bara ett hus....eller inte, inte för oss men för alla andra

boostar energi just nu genom att göra måbra saker som mysa vid stendörren, åka fyrhjuling i nästan 120 km/h sitta på ett jättehögt berg och filosofera med trevligt sällskap bakom utsikten samt hänga med världens bästa (och längsta enligt bilden) 6 åring vilddjuret som börjar bli stor...känns som livet återvände med mina nya arbetstider, nog för att jag är mer död än levande varje morgon kl 05.00 när jag släpar mig ur sängen men är hemma mycket tidigare, helt klaRT värt!

Dagens middag, pilgrimsmusslor i sallad mums, är inne i en riktig sjöperiod när det gäller mat just nu, det är ju så gott och fräscht

Efter en underbar kväll på nockebyklipporna hamnade man återigen på det fula golvet vi stockholmare känner så väl...stockholm stockholm världens stad, hemma, det finaste på jorden. Upptäckte under min senaste utlandsresa hur mycket jag uppskattar och saknade stockholm/ nollåttan

Idag var det back to the crime scene, ett litet gästspel på gamla kontoret, kul i bland... Det innebar att jag kom hem tidigt :) så efter en powernap drog jag till affären, blev mycket annat än jag tänkt och mycket mera dyrt. Katterna fick nya leksaker och jag fick både böcker och blommor, gud vad jag läser mycket nu, min enda avkoppling tvn har inte varit på på evigheter förutom morgon tv det är mys till kaffet. En bok att rekommendera är tid att dö av jeffery deaver, iiiih vad läskig den var. En skön och välbehövlig hemmakväll det var längesen, lyckades även skruva fast hyllan som lillkatten rivit snett och jag stört mig på i månader...

har spenderat lördagen i företagets regi i form av den årliga milen, min bestod av 5 kilometers promenad tillsammmans med den mest underhållande tanten i världen från grannkontoret, ångrar mig nu, hade kunnat springa men det var länge sen jag skrattade konstant i 30 minuter. jag som hälsoinspiratör var såklart nykter genom hela festen, man får ju liksom föregå med gott exempel, nä det var mer ofrivilligt jag hade helt enkelt inte tid att inte sova hemma, nu softar jag med vin och cigg under fläkten..till tonerna av ÅH VI E AIK! snart kommer underbara bror hit sen ska vi spendera dagen i morgon och svänga förbi mamsen..dagens låt get lucky!

Har jag idag klarat av, åkte raka vägen efter jobbet ut till underbaraste, stressen och irritationen från dagen rann av mig då jag klev ur bilen och satte mig till dukat bord, sill, potatis, serrano skinka, ostar, ägg, gräslök, gräddfil och sist men inte minst 2,8 öl. Båt ut till himmelriket promenad i den vackra naturen och sist men inte minst DOPPET! Nu är det gjort och det lär bli fler.. Nu nyss hemkommen och snacksar på karl johan som svampplockar mästaren min pappa plockade i somras. Jag kommer aldrig kunna gifta mig med en människa som inte uppskattar naturen och havet, det är mitt syre som jag saknar så det gör ont under dem här hemska månaderna som kallas den fulaste svordomen av alla, vinter.... Nu vill jag att svampsäsongen startar för att inte prata om blåbär, men tills dess njuter jag av båtutflykter... Det är dagar som dessa jag kommer sakna när jag dör.

Äntligen tillbaka i den svenska försommar värmen, det är varmare här vill jag lova...den här dagen är inte en av dem bättre i mitt liv,efter en något för sen kväll i går, så skulle vi ta oss hem, med en mage som inte var av denna värld ( skyller på sangrian) och en flygrädsla som blivit svårare att hantera. Rinnande tårar och krampaktikt tag i vännens arm gömde jag mig bakom solglasögonen. Jag överlevde och nu laddar jag i soffan för en dag på sjön i morgon och senare ett besök av favorit vilddjuret!